Idolized or despised,
either way I'm recognized.

Usch, nu är jag så där irreterad och arg igen. Arhg*
Jag blir så nedrans trött på att behöva lyssna på en massa lögner jämnt och ständigt, och höra tjatet om att; Lita på mig!" När allting ändå bara är tomma ord. Det roligaste är ju att när man väl kommer på 'personen' i fråga, och konfronterar 'den', så har 'den' inte ens stake nog att vara ärlig och säga som det är. Det mesta är bara små bagateler, inga större lögner.. men, om man inte kan erkänna dom små - hur ska man kunna lita på 'personen' då?

Jag orkar verkligen inte ge utav mig själv hela tiden när jag bara får en massa skit i fejjan. Ingen människa ska behöva få det! Men ska det vara så nedrans svårt att lägga alla korten på bordet när 'man' är medveten om att sanningen har kommit fram?

.. i det långa loppet, så skadar små lögner precis som dom stora!