BRITTANS 3 - ÖVERPORRIG! ;o
Man kan ju tro det! Iallafall om man lyssnar på RIX FM, vilket jag ofta gör. Diggar radio-pratarna där totalt! Iallafall så kör jag musik på hösta volym under dagarna, alltså ifrån datorn. När klockan sedan blir nio så stänger jag av och kör igång radion på en betydligt lägre ljudnivå; Rix Fm, såklart! (och självklart rf på morgonkvisten) Och jag har noterat nu i fyra dagar att Britneys låt, 3 endast spelas på kvällarna.. Jag har aldrig hört dom spela låten under dagarna. Hur kommer det sig? Den kanske är för porrig, texten är ju lite speciell och handlar ju om trekant. Frågan är då tycker dom inte att dom kan spela låten på dagarna pga det? Då måste jag säga att dom är väldigt larviga!
Sådär, nu fick ni veta vad jag har gått och stört mig på ett par dagar nu. Haha! För tillfället sitter jag och tralar med i musiken som spelas på radion.. är extremt övertrött! Men nattugglan jag kan ju inte sova, fyfan. Längtar dessutom alldeles för mycket till Fredag - satan va härligt det ska bli att träffa baby & mina djur igen, jag kan inte bärga mig ;D "Snart blir det Fredagsmys... hoppas inte föräldrarna stör ;)" Tur vi båda har eget place, parentsfree 24/7! Haha :D
Nej ni, nu börjar jag bli alldeles för flummtrött. Ska glo igenom mailen och fixa lite annat, sen tror jag att sängen är det bästa alternativet.
Ciao!
Sådär, nu fick ni veta vad jag har gått och stört mig på ett par dagar nu. Haha! För tillfället sitter jag och tralar med i musiken som spelas på radion.. är extremt övertrött! Men nattugglan jag kan ju inte sova, fyfan. Längtar dessutom alldeles för mycket till Fredag - satan va härligt det ska bli att träffa baby & mina djur igen, jag kan inte bärga mig ;D "Snart blir det Fredagsmys... hoppas inte föräldrarna stör ;)" Tur vi båda har eget place, parentsfree 24/7! Haha :D
Nej ni, nu börjar jag bli alldeles för flummtrött. Ska glo igenom mailen och fixa lite annat, sen tror jag att sängen är det bästa alternativet.
Ciao!
Vägen mot acceptans!
Det svåraste man kan göra är att acceptera det svåra och jobbiga som drabbar än under livets gång. Att acceptera att läget är som det är, och det hjälper inte att deppa över det dag ut och dag in. Allting tar sin tid! Så många gånger har jag fått acceptera att saker o ting är som dom är, acceptera att jag förlorat människor som jag älskat högt, acceptera att mitt hjärta krossats, acceptera att livet inte är lätt - inte för någon!, acceptera att det enda jag kan göra är att Gå Vidare - hur svårt och hur tufft det än är! Vägen mot acceptans är den svåraste vägen att vandra, man möter mycket jobbiga hinder på vägen.. men när man väl kommit fram så tar livet än vändning, man låter sig själv bli lycklig igen. Man släpper totalt det som har varit och går vidare. Det som inte dödar, härdar som dom säger.. Jag vandrar fortfarande på vägen mot Acceptans och jag har nog inte ens kommit halvvägs. Ibland känns det som om jag helt plötsligt rusar fram längst vägen, men ibland är det som om jag trycks bakåt igen och hamnar på steg 1. Försöker intala mig själv att det finns så mycket mer i livet än att gå runt och tänka Problem problem problem. För tänkande om problem, föder ännu mer problem.. tänker man att det ordnar sig, tänker man lösningar.. ja, då finner man det också till slut! Life ain't easy, it never will be.. men man får inte ge upp hoppet om sig själv, för då förlorar man..
-
The best break-up way.. not!
Godkväller!
Usch va sämst jag mår just nu, och jag som ville ut .. men men, det blir ju fler helger så ska inte bli grinig över det. Är grinig över så mycket annat just nu, kanske därav att jag mår dåligt? I guess. Det här med att göra slut satt jag o funderade på, hur gör man..? Jag har förr gjort på väldigt elaka sätt, men är ju äldre nu och därav mognare. Så hur ska man göra? ;o Jag menar inte bokstavligen att jag inte vet hur - utan mer bara Vad tycker Ni är det bästa sättet att göra slut? Det här med över sms är ju en total flopp, det är ju nästan bara wierd.. fast finns ju många som gör så ändå, de fega människorna antar jag. Fast jag kan tänka mig att det kan vara väldigt skönt att göra på det sättet om man faktiskt bryr sig om personen man lämnar och inte klarar av reaktionen när man gör't.. Eller är jag ute och cyklar helt? Haha.. Men jag vet att om jag skulle lämna min kille så skulle det säkerligen bli face-to-face! Det är ju schystast så.. Men nu när vi bor 20mil ifrån varandra, så kanske ett samtal skulle vara lämpligast? Eller varför inte ett sms? Haha, nej tillbaka till ruta 1 - the old E, sms eller ingenting liksom. Usch fy! Nej, men så lyder iallafall mina tankar just nu. Vilket är det bästa sättet?
Nu ringer det.. hörs sen kanske!
Usch va sämst jag mår just nu, och jag som ville ut .. men men, det blir ju fler helger så ska inte bli grinig över det. Är grinig över så mycket annat just nu, kanske därav att jag mår dåligt? I guess. Det här med att göra slut satt jag o funderade på, hur gör man..? Jag har förr gjort på väldigt elaka sätt, men är ju äldre nu och därav mognare. Så hur ska man göra? ;o Jag menar inte bokstavligen att jag inte vet hur - utan mer bara Vad tycker Ni är det bästa sättet att göra slut? Det här med över sms är ju en total flopp, det är ju nästan bara wierd.. fast finns ju många som gör så ändå, de fega människorna antar jag. Fast jag kan tänka mig att det kan vara väldigt skönt att göra på det sättet om man faktiskt bryr sig om personen man lämnar och inte klarar av reaktionen när man gör't.. Eller är jag ute och cyklar helt? Haha.. Men jag vet att om jag skulle lämna min kille så skulle det säkerligen bli face-to-face! Det är ju schystast så.. Men nu när vi bor 20mil ifrån varandra, så kanske ett samtal skulle vara lämpligast? Eller varför inte ett sms? Haha, nej tillbaka till ruta 1 - the old E, sms eller ingenting liksom. Usch fy! Nej, men så lyder iallafall mina tankar just nu. Vilket är det bästa sättet?
Nu ringer det.. hörs sen kanske!
En början, ett slut..
Hur mår ni idag?
Själv så kan jag inte påstå att det är bra överhuvudtaget, det enda positiva för tillfället är väl isåfall att jag faktiskt orkar kliva upp ur sängen, fixa i ordning mig och sånt. Trodde inte jag skulle vakna i morse nästan.. dessutom var det en hemsk natt - en riktigt fördjävlig mardröm! Vill inte ens tänka på den - usch säger jag bara. Allt som hände i den mardrömmen kände jag verkligen, det gjorde ont på riktigt fast det var en dröm. Jag brukar inte drömma mardrömmar, väldigt sällan.. men när det har hänt någonting som gör ont inom mig, så brukar mardrömmarna komma. Hur kan det vara så egentligen? Och varför? Som om man inte redan är tillräckligt skadad och sårad, drömmarna ska även skada en också. Läskigt det där! Så jag vet inte om jag vågar somna inatt - ni får tycka det låter hur sjukt och patetiskt ni vill, men så är det.. hade ni drömt det jag drömde inatt och verkligen känt känslorna.. då hade inte ni heller velat somna mer.
Jag sitter med min 6:e kopp kaffe nu och typ 10:nde ciggarett! Behöver lugna ner mig och relaxa lite.. det funkar lite smått, men inte så bra. Idag tänker jag bara ta det lugnt, behöver egentligen upp och handla men jag vill inte gå ut idag.. nej fy fan! Inte efter inatt och igår kväll.. Mardrömmen jagar mig fortfarande! Så jag ska bara vara hemma idag, träna lite med min magtränare och köra lite egen workout, skönt! Har en fördjävlig träningsvärk i magen idag, men det är bra.. då vet man att det fungerar :) Bättre än situps!! Lillasyrran och min äldsta lillebror kommer möjligen över idag, det får vi se. Vi sa det igår iallafall, men saker o ting ändras ju.. Och frågan är: Vill jag verkligen träffa någon idag? Nja.. möjligen min bästa S isåfall, prata! Nåja, måste återgå till kaffe pimplandet och hoppas på att jag kan må bättre snart. Det känns hemskt allting!
PUSS!
Själv så kan jag inte påstå att det är bra överhuvudtaget, det enda positiva för tillfället är väl isåfall att jag faktiskt orkar kliva upp ur sängen, fixa i ordning mig och sånt. Trodde inte jag skulle vakna i morse nästan.. dessutom var det en hemsk natt - en riktigt fördjävlig mardröm! Vill inte ens tänka på den - usch säger jag bara. Allt som hände i den mardrömmen kände jag verkligen, det gjorde ont på riktigt fast det var en dröm. Jag brukar inte drömma mardrömmar, väldigt sällan.. men när det har hänt någonting som gör ont inom mig, så brukar mardrömmarna komma. Hur kan det vara så egentligen? Och varför? Som om man inte redan är tillräckligt skadad och sårad, drömmarna ska även skada en också. Läskigt det där! Så jag vet inte om jag vågar somna inatt - ni får tycka det låter hur sjukt och patetiskt ni vill, men så är det.. hade ni drömt det jag drömde inatt och verkligen känt känslorna.. då hade inte ni heller velat somna mer.
Jag sitter med min 6:e kopp kaffe nu och typ 10:nde ciggarett! Behöver lugna ner mig och relaxa lite.. det funkar lite smått, men inte så bra. Idag tänker jag bara ta det lugnt, behöver egentligen upp och handla men jag vill inte gå ut idag.. nej fy fan! Inte efter inatt och igår kväll.. Mardrömmen jagar mig fortfarande! Så jag ska bara vara hemma idag, träna lite med min magtränare och köra lite egen workout, skönt! Har en fördjävlig träningsvärk i magen idag, men det är bra.. då vet man att det fungerar :) Bättre än situps!! Lillasyrran och min äldsta lillebror kommer möjligen över idag, det får vi se. Vi sa det igår iallafall, men saker o ting ändras ju.. Och frågan är: Vill jag verkligen träffa någon idag? Nja.. möjligen min bästa S isåfall, prata! Nåja, måste återgå till kaffe pimplandet och hoppas på att jag kan må bättre snart. Det känns hemskt allting!
PUSS!
Offentligt tankeskrivande
Det är så många tankar som snurrar runt i huvudet på mig just nu, mycket som händer, mycket som ska hända och mycket som har hänt. När ska egentligen allting ta stopp? Att sitta och beklaga sig i sin blogg tyder på stark frustation och helt enkelt alldeles för många tankar. Någonstans måste dom ju ta vägen. Jag har väldigt svårt för att förklara mina känslor just nu, sätta ord på dom. Det känns rent utav omöjligt! För ärligt talat så vet jag knappt vad jag känner, vart de olika känslorna inom mig hör hemma.. En stark depprission sträcker sig över mig som ett mörkt regn moln - jag vet inte vilken väg jag ska gå, vilken som är rätt. Alla tankar under dom senaste dagarna har gett mig en enorm huvudvärk, snart kommer väl migränen.. En nära vän till mig frågade: "Vad står på? Hur är det egentligen?" Mitt svar blev bara: "Jag vet inte, eller jo.. men jag kan inte förklara". För hur förklarar man för en människa vad som pågår inom en när dom själva inte varit med om det? Det finns miljontals olika känslor en människa kan känna. Hur ska man kunna sätta ord på dom? Vad beskriver känslorna? Finns de ens ord som beskriver dom? Ja, ni ser. De tankar jag redan har föder nya tankar and the list goes on.. Det är OMöJLIGT för en människa som inte känner allt det jag gör att förstå.. det går inte, never!
Jag tänker inte sitta och beklaga mig någe mer nu. Nu har jag åtminstone skrivit av mig lite snabbt offentligt, de tankar som blir till ord på papper i mina block, de tankarna & känslorna får ni inte ta del av. 
Dysfunktionella släkten!
Sitter och funderar på allt mellan himmel och jord. Så mycket saker jag har gått miste om, så många jag har glömt bort.. Alla människor förändras med tiden - det är rätt sjukt att se ändå. Med vissa är det ju bara positivt, fast med andra är det bara negativt. Under dom senaste åren så har jag förändrats kraftigt mycket, vissa grejer med mig har blivit bättre, och annat med mig har blivit sämre. Ja, alla förändras som sagt. Både på utsida och insida. Jag vet ärligt talat inte vart jag skulle stå idag om jag inte träffat Patric (min kille, min sambo..), antagligen så hade jag varit i en fördjävlig sits just nu, det tror jag faktiskt. För precis innan jag träffade honom, några månader innan bara då var jag på väg ner i ett helvetes hål - jag hade helt glömt bort vem jag själv var, vad jag kunde åstakomma. Jag hade glömt bort att hela livet fanns framför mig! Jag tänkte, Eh skit samma.. jag kan lika gärna köra på, lika gärna parta 24/7 på olika sätt - för det spelar ingen roll, så mycket är förlorat! Men jag träffade Patric, och han visade en annan väg för mig att vandra - dock så står jag stil på den vägen, vid en korsning och har ett stort dilemma - vilket håll ska jag åt? Vilket är bäst för mig? Vad kommer jag må bäst utav? Sådana frågor snurrar i mitt huvud nästan hela tiden, varje sekund.. Och tro mig, det tar mycket på psyket att ha en massa tankar jämnt och ständigt - oroliga tankar, ångest tankar, depprissions tankar.. ja, u get the pic! Men jag hoppas att om jag bara försöker tänka på allt positivt, på allt det som är bra och som kan bli bra så kanske jag blir vägledd utav någon/någonting. Om jag bara tar det lugnt och slutar med dom tankarna som får mig att må dåligt.
Vintern är ju här nu när som helst, det har ju redan börjat snöa i vissa delar utav landet.. och vintern är en årstid som får mig grymt depprimerad - jag avskyr den på så många sätt. Det finns ingenting med den som är kul eller bra i mina ögon. Julafton är bara skit också!, firar inte jul längre direkt. Lite julmat, ett par glas vin och några få paket förgyller min jul. Hah, fattar ni? Jag brukade alltid fira jul tillsammans med släkten, I loved it. Men nu är saker o ting så komplicerade att jag inte gör det längre.. jag är på utkanten utav släkten. Vi träffas knappt aldrig, pratar inte osv. Jag känner mig inte en del utav dom längre, och det beror på mycket olika saker. Det är tragiskt att det ska behöva vara så, sitt eget kött och blod - men fungerar det inte, så gör det inte. Finns ingenting att göra åt saken, och jag tänker inte plåga mig själv genom att försöka komma "tillbaka". Jag vill inte ens det. Den delen utav mig som hört hemma med släkt är borta för längesen. Och den kommer inte tillbaka. Mina små kusiner - Samantha och Jennifer, betyder gudomligt mycket för mig. Det är tråkigt att inte träffa dom så ofta. Men så fungerar det .. vi har nog världens mest dysfunktionella familjesystem. Den enda gång släkten träffas och pratas vid är när någon fyller år eller det är julafton (och knappt det längre..). Så borde det ju inte vara, man ska ju hålla ihop och värdesätta ens nära - but we don't! Sjukt, right? Men så är det.
Nu har jag skrivit av mig lite - mycket i huvudet just nu som sagt. Ska ladda kaffebryggaren för andra gången nu och hälla i mig kopp efter kopp och hoppas på att jag får ork till att städa. Talk about desperate housewife ;)
Vintern är ju här nu när som helst, det har ju redan börjat snöa i vissa delar utav landet.. och vintern är en årstid som får mig grymt depprimerad - jag avskyr den på så många sätt. Det finns ingenting med den som är kul eller bra i mina ögon. Julafton är bara skit också!, firar inte jul längre direkt. Lite julmat, ett par glas vin och några få paket förgyller min jul. Hah, fattar ni? Jag brukade alltid fira jul tillsammans med släkten, I loved it. Men nu är saker o ting så komplicerade att jag inte gör det längre.. jag är på utkanten utav släkten. Vi träffas knappt aldrig, pratar inte osv. Jag känner mig inte en del utav dom längre, och det beror på mycket olika saker. Det är tragiskt att det ska behöva vara så, sitt eget kött och blod - men fungerar det inte, så gör det inte. Finns ingenting att göra åt saken, och jag tänker inte plåga mig själv genom att försöka komma "tillbaka". Jag vill inte ens det. Den delen utav mig som hört hemma med släkt är borta för längesen. Och den kommer inte tillbaka. Mina små kusiner - Samantha och Jennifer, betyder gudomligt mycket för mig. Det är tråkigt att inte träffa dom så ofta. Men så fungerar det .. vi har nog världens mest dysfunktionella familjesystem. Den enda gång släkten träffas och pratas vid är när någon fyller år eller det är julafton (och knappt det längre..). Så borde det ju inte vara, man ska ju hålla ihop och värdesätta ens nära - but we don't! Sjukt, right? Men så är det.
Nu har jag skrivit av mig lite - mycket i huvudet just nu som sagt. Ska ladda kaffebryggaren för andra gången nu och hälla i mig kopp efter kopp och hoppas på att jag får ork till att städa. Talk about desperate housewife ;)
I will survive without you.
Om du vill dra så kommer jag inte be dig att stanna. Om du måste så kanske det är bättre så. Jag kommer vara stark, jag kommer klara mig bra. Oroa dig inte för mitt hjärta men.. vänd dig inte om, för då får du se mitt hjärta brista. Vänd dig inte om, jag vill inte att du ska se mig gråta. Det krossar mig i bitar tanken på att du går, jag låter dig göra det. Men du kommer aldrig få veta...
Jag kommer inte sakna att du håller dina armar hårt runt mig. Och om du någonsin tänker på mig, kom ihåg att jag kommer klara mig bra. Jag kommer vara stark, jag kommer klara mig bra. Oroa dig inte för mitt hjärta - jag vet att jag kommer överleva, jag kommer ta mig igenom det, jag kommer till och med lära mig att leva utan dig.
Jag önskar att jag kunde skrika ut högt att Jag älskar dig. Jag önskar att jag kunde säga till dig: "Gå inte". Men jag låter dig..
Jag kommer inte sakna att du håller dina armar hårt runt mig. Och om du någonsin tänker på mig, kom ihåg att jag kommer klara mig bra. Jag kommer vara stark, jag kommer klara mig bra. Oroa dig inte för mitt hjärta - jag vet att jag kommer överleva, jag kommer ta mig igenom det, jag kommer till och med lära mig att leva utan dig.
Jag önskar att jag kunde skrika ut högt att Jag älskar dig. Jag önskar att jag kunde säga till dig: "Gå inte". Men jag låter dig..
Vart tog det vägen?
Vart är dom lyckliga dagarna?, dom verkar vara så svåra att finna. Jag har försökt att nå dig, men du har ser inte. Vad hände med våran kärlek? Jag önskar att jag kunde förstå. Det brukade vara så underbart, det brukade vara så bra.. Du verkar så långt borta trots att du är nära. Du fick mig att känna mig levande - men någonting dog är jag rädd.. När du är nära mig, kan du göra mig? Och den kärlek du gett mig är det enda som kan rädda mig. När du är borta, trots att jag försöker.. hur ska jag kunna gå vidare?
It's my life, it's now or never!
En del människor verkar tro att vi ska leva föralltid, vilket vi inte ska. Det inkluderar mig. Ibland tar jag livet för givet och tror att jag alltid kommer leva, att jag har hur mycket tid i världen som helst. Men sant som det är - åren passerar snabbt förbi, och det dröjer inte allt för länge innan man själv ligger i kistan. Tragiskt men sant. Avskyr att tänka på döden, fast jag vet att den inte går att undvika.. men jag hoppas att jag får dö i sömnen, om jag blir gammal och sjuk så tar jag hellre en överdos av heroin och försvinner. It's true. Jag vill inte bli gammal och gråhårig, det skrämmer mig! I vilket fall som helst, ska inte prata mer om döden nu. Men hur kan man egentligen vara så dum att ta livet för givet och inte leva ut det till fullo medans man kan? Det är sjukt! Jag blir så förbannad på mig själv ibland när jag tänker att Eh, jag hinner med det. Man ska försöka leva livet så gott som möjligt - för man har bara ett.
Jag ska försöka göra en massa saker som jag länge velat göra - resa bla.
Den exemplariska flickvännen.
- Städar, diskar och sköter hela hushållet.
- Är hemma och tar hand om barn, djur osv.
- Sköter köpen utav mat, hygienartiklar etc.
- Lagar mat och plockar undan.
- Ställer upp på det mannen säger (sex, massage.. osv)
- Säger inte emot, utan bara håller med i allt.
- Tvättar kläder och hänger upp
Ja, det var bara lite utav sakerna den exemplariska flickvännen SKA göra enligt många män i världen. Jag tycker det är skrattretande och dessutom väldigt fördjävligt när män allvarligt tror att alla ovanstående exempel är kvinno-göra. Jag tycker ju att om man är tillsammans och bor ihop, då delar man på sysslorna. Varför ska just Den utav Det könet göra allt? För att det var så för i tiden?, helt sjukt. Nu är det 2000-talet, och nu fungerar det inte så. Finns inga som helst lagar om det, ingenting. Det gör mig så irreterad att många män faktiskt fungerar så. Wake up boys - do it your self!
Jag hissar och dissar!
Amir the gay! Det verkar som han har tagit förnuftet till fånga och insett vilka skitungar han faktiskt umgåts med och varit tight med! Jag kan inte annat än att hissa denna snubbe, han börjar visa allt mer o mer mogenhet och respekt!, och det är någonting som vissa har väldigt svårt med. Jag hissar honom också för att han står för den han är, vad än folk tycker. You go Amir! Hoppas folk kan börja se upp till dig mer!
- Högklackat! Det är så nedrans sexigt med ett par högklackande skor, och det passar till allt. Dessutom är det bra träning för rumpa och ben.
- Hundar. Yes, you heard me.. där har man verkligen en vän för livet, och någon att ta ut på en promenad när kompisarna är för lata o trötta för't. Människans bästa vän.
Cuba StrassSnake. För er som inte vet vad det är så är det en parfym för kvinnor, om jag inte minns helt fel så ligger priset på $12.00 - och jag är tokkär i den. Fick nämligen den utav min kille, och jag tycker den luktar riktigt gott! Det finns även glitter i den, så den passar perfekt när man ska lukta och glittra härligt.
Dessie Pest! - eftersom en bloggare hamna på hiss listan så tar jag även med en på diss listan. Och ja, vem blir förvånad? Det här med att pushaup tuttarna, gå med genomskinliga kortkorta klänningar/tunikor och tro att man äger världen, nej det har jag inte alls förstått mig på. Dessutom att sitta och snacka om hur andra ska visa respekt medans man själv inte ens vet vad det betyder.. usch nej säger jag bara.
- Vinter -09/10. Det är aldrig en äkta vinter här i Sverige, bara en massa slask. Nejtack säger jag, jag avskyr vintern.
- Brunkräm/puder. När 13, 14 åringar använder det så ser det ut som om dom har doppat ansiktet i gyttja. Och är det snyggt?, nej. Kan du inte använda en normalmängd och göra't snyggt, använd inte alls.
- Copycats/wannabes. Det är fullt utav dom i bloggvärlden (även utanför..), när jag började blogga trodde jag ens blogg skulle spegla en själv, och inte någon annan. Tyvärr så är mer än hälften utav alla bloggare nu copycats. Synd och skamligt! Ha din egna stil..
<3
Usch va jag saknar lillebrorsan Rasmus!, har inte träffat honom på evigheter och det känns så trist att jag inte finns med i hans liv. Vill ju se hur han växer o blir äldre o äldre. Han är över 2år gammal nu, jag har inte träffat honom alls.. förutom lite under hans första 1år ;/ Jag älskar dig Rassigos! <3
Tagen -07, jag och lillebror Rasmus!
Tillit är inte gratis.
Usch, nu är jag så där irreterad och arg igen. Arhg*
Jag blir så nedrans trött på att behöva lyssna på en massa lögner jämnt och ständigt, och höra tjatet om att; Lita på mig!" När allting ändå bara är tomma ord. Det roligaste är ju att när man väl kommer på 'personen' i fråga, och konfronterar 'den', så har 'den' inte ens stake nog att vara ärlig och säga som det är. Det mesta är bara små bagateler, inga större lögner.. men, om man inte kan erkänna dom små - hur ska man kunna lita på 'personen' då?
Jag orkar verkligen inte ge utav mig själv hela tiden när jag bara får en massa skit i fejjan. Ingen människa ska behöva få det! Men ska det vara så nedrans svårt att lägga alla korten på bordet när 'man' är medveten om att sanningen har kommit fram?
.. i det långa loppet, så skadar små lögner precis som dom stora!
Jag blir så nedrans trött på att behöva lyssna på en massa lögner jämnt och ständigt, och höra tjatet om att; Lita på mig!" När allting ändå bara är tomma ord. Det roligaste är ju att när man väl kommer på 'personen' i fråga, och konfronterar 'den', så har 'den' inte ens stake nog att vara ärlig och säga som det är. Det mesta är bara små bagateler, inga större lögner.. men, om man inte kan erkänna dom små - hur ska man kunna lita på 'personen' då?
Jag orkar verkligen inte ge utav mig själv hela tiden när jag bara får en massa skit i fejjan. Ingen människa ska behöva få det! Men ska det vara så nedrans svårt att lägga alla korten på bordet när 'man' är medveten om att sanningen har kommit fram?
.. i det långa loppet, så skadar små lögner precis som dom stora!
En gammal dikt jag skrivit.
Checkade igenom min gamla blogg och fann då en dikt jag har skrivit för ca, 2år sedan. Men jag lägger ut den här nu! :)
Det fanns en tid, då sagan var sann, då det var vi - Hon och Han.
Det vi hade gick inte att beskriva med ord, den vackraste kärleken på denna jord.
Tiden gick och allt började falla, dom varma dagarna var nu kalla.
Stormen kom och blåste i ditt hjärta, du lämnade mig då med en olidlig smärta.
Du ändrade riktning, vände kinden till. Min värld föll i bitar och tiden stod still.
Jag såg hur du försvann, allt mer och mer. Tårarna dom kom och blev bara fler.
Till slut var du borta, försvunnen ur min syn. Föll ihop och bad till min högre makt i skyn.
Varför just mig? Varför denna flicka? Varför gjorde du så att han ville sticka?
Är jag inte värd en kille som han? Förtjänar jag inte det äkta, den kärlek som är sann?
Min själ, mitt hjärta - allting föll itu. Pågrund av en kille och det var du.
Tänkte du på hur du trasade sönder mitt liv? Tänkte du på att jag kommer ta mitt sista kliv?
Att allt mitt liv kretsat kring var en som dig. Det fanns inget som egentligen handlade om mig.
Hoppet rinner ut och tårarna vill inte torka, alla har sina gränser för hur länge man orka.
Copyright (C) Elinmj.
Det fanns en tid, då sagan var sann, då det var vi - Hon och Han.
Det vi hade gick inte att beskriva med ord, den vackraste kärleken på denna jord.
Tiden gick och allt började falla, dom varma dagarna var nu kalla.
Stormen kom och blåste i ditt hjärta, du lämnade mig då med en olidlig smärta.
Du ändrade riktning, vände kinden till. Min värld föll i bitar och tiden stod still.
Jag såg hur du försvann, allt mer och mer. Tårarna dom kom och blev bara fler.
Till slut var du borta, försvunnen ur min syn. Föll ihop och bad till min högre makt i skyn.
Varför just mig? Varför denna flicka? Varför gjorde du så att han ville sticka?
Är jag inte värd en kille som han? Förtjänar jag inte det äkta, den kärlek som är sann?
Min själ, mitt hjärta - allting föll itu. Pågrund av en kille och det var du.
Tänkte du på hur du trasade sönder mitt liv? Tänkte du på att jag kommer ta mitt sista kliv?
Att allt mitt liv kretsat kring var en som dig. Det fanns inget som egentligen handlade om mig.
Hoppet rinner ut och tårarna vill inte torka, alla har sina gränser för hur länge man orka.
Copyright (C) Elinmj.
Det löser sig alltid. Not!
Godmorgon!
Kommer bli väldigt dåligt med uppdateringar osv framåt nu, tyvärr. Allting blev mycket värre än jag hade tänkt mig, och det finns inte så mycket kvar mellan mig och "han". Fast antagligen är det väl bäst så, för hur ska man kunna leva tillsammans med någon som bara hackar på en annan och säger massor utav elaka saker? Och då menar jag Extremt elaka.. Det fungerar ju inte. Varken han eller jag är några änglar direkt, men det gäller ju också att kunna inse det och fatta det. Ofcourse är jag ledsen för allting som har hänt, men jag känner inte att det är någon idé att slösa energin och tiden på att böla över det, eller hur jag ska uttrycka mig. Är det inte meningen, så är det inte.
Någonting som är grymt jobbigt är ju djuren såklart, dom är mitt allt.. men kommer ju alltid ha dom i hjärtat oavsett vad, så det är fine by me. I'll survive.
".. at first I was afraid, I was petrified. Kept thinking I could never live without you by my side. But then I spent so many nights thinking how you did me wrong, and I grew strong. And I learn how to get along."
Kommer bli väldigt dåligt med uppdateringar osv framåt nu, tyvärr. Allting blev mycket värre än jag hade tänkt mig, och det finns inte så mycket kvar mellan mig och "han". Fast antagligen är det väl bäst så, för hur ska man kunna leva tillsammans med någon som bara hackar på en annan och säger massor utav elaka saker? Och då menar jag Extremt elaka.. Det fungerar ju inte. Varken han eller jag är några änglar direkt, men det gäller ju också att kunna inse det och fatta det. Ofcourse är jag ledsen för allting som har hänt, men jag känner inte att det är någon idé att slösa energin och tiden på att böla över det, eller hur jag ska uttrycka mig. Är det inte meningen, så är det inte.
Någonting som är grymt jobbigt är ju djuren såklart, dom är mitt allt.. men kommer ju alltid ha dom i hjärtat oavsett vad, så det är fine by me. I'll survive.
".. at first I was afraid, I was petrified. Kept thinking I could never live without you by my side. But then I spent so many nights thinking how you did me wrong, and I grew strong. And I learn how to get along."
Förstörd Lördagskväll - tack! :)
Har jag missat någonting? Har vi helt plötsligt gått tillbaka i tiden, då kvinnorna skulle stå vid spisen hela dagarna, städa och ta hand om en massa ungar? När mannen bara kom hem då han kände att han behövde "tömma kanonen"? Kvinnorna hade ju ingen rätt att yttra sig om någonting oavsett vad; männen kunde behandla dom som dörrmattor, det var bara att hålla käften och göra som dom sa.
Har vi helt plötsligt hamnat där igen eller? Jag som trodde det var år 2009 och SVERIGE vi befinner oss i. Men ja, du kanske är lite Oldfashion utav dig och tycker att kvinnorna ska vara hemmafruar 24/7. Citerar dig; "Du måste vara lite mer hemmafru.." Yeah right!, det är precis det jag hela tiden är! Det är inte bara DU som vill roa dig. Däremot skulle jag aldrig göra så som du gör hela tiden. Ärligt talat så har du nog aldrig fått mig så här jävla förbannad.. vad tror du egentligen? Tror du seriöst att du hela tiden ska få ljuga mig rakt upp i ansikte, inte hålla dina löften och sen ha mig där som din förlåtande hund? Jag skiter fullständigt i om du skulle vara borta mer än vad du är, men dina lögner - dom funkar inte! Jag är inte helt jävla dum i huvudet och blåst, jag synar dina bluffar. Lögner, svek .. vad kommer näst?
Men jag antar att Kärleken inte är lätt.
Nu tänker jag dra på musiken på högsta volym, hälla i mig ett flertal koppar kaffe, tokstäda och låta ilskan rinna av mig lite så att jag inte nästan har ihjäl honom när han kommer :) Men det kommer jag nästan göra ändå, om han inte kan säga precis alla dom rätta orden. Och oavsett om han skulle göra det - så kommer det ta tid att släppa, om det ens går.
-
Och till er bloggläsare, tack för alla härliga kommentarer! :) U ROCK!
Puss
Har vi helt plötsligt hamnat där igen eller? Jag som trodde det var år 2009 och SVERIGE vi befinner oss i. Men ja, du kanske är lite Oldfashion utav dig och tycker att kvinnorna ska vara hemmafruar 24/7. Citerar dig; "Du måste vara lite mer hemmafru.." Yeah right!, det är precis det jag hela tiden är! Det är inte bara DU som vill roa dig. Däremot skulle jag aldrig göra så som du gör hela tiden. Ärligt talat så har du nog aldrig fått mig så här jävla förbannad.. vad tror du egentligen? Tror du seriöst att du hela tiden ska få ljuga mig rakt upp i ansikte, inte hålla dina löften och sen ha mig där som din förlåtande hund? Jag skiter fullständigt i om du skulle vara borta mer än vad du är, men dina lögner - dom funkar inte! Jag är inte helt jävla dum i huvudet och blåst, jag synar dina bluffar. Lögner, svek .. vad kommer näst?
Men jag antar att Kärleken inte är lätt.
Nu tänker jag dra på musiken på högsta volym, hälla i mig ett flertal koppar kaffe, tokstäda och låta ilskan rinna av mig lite så att jag inte nästan har ihjäl honom när han kommer :) Men det kommer jag nästan göra ändå, om han inte kan säga precis alla dom rätta orden. Och oavsett om han skulle göra det - så kommer det ta tid att släppa, om det ens går.
-
Och till er bloggläsare, tack för alla härliga kommentarer! :) U ROCK!
Puss
-
When it was good..
Alla förhållanden har sina ups-and-downs. Men vårat har tydligen bara downs..
Över 1år & 6månader har gått tillsammans med dig!, kommer du ihåg vad vi sagt?: "Du och jag emot världen, vi ska alltid hålla ihop.." Men det här med personlighets klyvningar orkar jag inte med. Ena dagen är du Si och den nästa är du Så. Ibland är du så jävla Underbar så jag blir nyförälskad om och om igen!, men ibland är du så grymt elak och gör/säger saker som jag aldrig trott att en människa kunde emot någon. Då är du den där killen som jag närapå blir rädd för, för att jag vet att Just "han" kan krossa mitt hjärta och såra mig så tårarna aldrig slutar rinna. Men jag antar att även du börjar bli en stark illusion just nu.. du kanske inte är underbar, du kanske bara är en skitstövel?, jag har väl bara skapat en illusion för att fylla tomrummet med. Men den där nedrans illusionen är någon jag Älskar! .. eller gör jag?
Du har alltid ställt upp till tusen för mig - alltid funnits där för mig när jag behövt någon. Fast vi från första början inte ens kände varandra, inte hade en aning om vem den andre var. Vi kom från två olika världar, med en åldersskillnad skapligt stor och olika livserfarenheter och bakgrunder. Men trots allting så har vi stått vid varandras sida sen första dagen.. pratat och planerat kring framtiden och "ett liv tillsammans". Varken du eller jag är någon Ängel, vi är inte perfekta eller bra. Men i varandras ögon så borde vi ju vara det trots allt? Jag avskyr att du kan vara så lättpåverkad ibland - att du inte är starkare än jag trott; och inte låter andra människor påverka dig, speciellt inte emot mig. Som du vet och du själv har sett, "här är bara Skit!". Jag vill bara att DU ska komma tillbaka igen som Dig Själv, och vara Han igen.
.. jag kan inte riskera mer nu!
Nu väntar jag och ser; hur ska du ha det?
Över 1år & 6månader har gått tillsammans med dig!, kommer du ihåg vad vi sagt?: "Du och jag emot världen, vi ska alltid hålla ihop.." Men det här med personlighets klyvningar orkar jag inte med. Ena dagen är du Si och den nästa är du Så. Ibland är du så jävla Underbar så jag blir nyförälskad om och om igen!, men ibland är du så grymt elak och gör/säger saker som jag aldrig trott att en människa kunde emot någon. Då är du den där killen som jag närapå blir rädd för, för att jag vet att Just "han" kan krossa mitt hjärta och såra mig så tårarna aldrig slutar rinna. Men jag antar att även du börjar bli en stark illusion just nu.. du kanske inte är underbar, du kanske bara är en skitstövel?, jag har väl bara skapat en illusion för att fylla tomrummet med. Men den där nedrans illusionen är någon jag Älskar! .. eller gör jag?
Du har alltid ställt upp till tusen för mig - alltid funnits där för mig när jag behövt någon. Fast vi från första början inte ens kände varandra, inte hade en aning om vem den andre var. Vi kom från två olika världar, med en åldersskillnad skapligt stor och olika livserfarenheter och bakgrunder. Men trots allting så har vi stått vid varandras sida sen första dagen.. pratat och planerat kring framtiden och "ett liv tillsammans". Varken du eller jag är någon Ängel, vi är inte perfekta eller bra. Men i varandras ögon så borde vi ju vara det trots allt? Jag avskyr att du kan vara så lättpåverkad ibland - att du inte är starkare än jag trott; och inte låter andra människor påverka dig, speciellt inte emot mig. Som du vet och du själv har sett, "här är bara Skit!". Jag vill bara att DU ska komma tillbaka igen som Dig Själv, och vara Han igen.
.. jag kan inte riskera mer nu!
Nu väntar jag och ser; hur ska du ha det?
Det kallas tvivel, det där som stör..
Ja, hej hej!
Bloggen har legat under is länge nu, en vecka eller vad är det? Säkerligen mer. Men har haft annat för mig, plus att det har hänt en del grejer så jag har mått piss - mitt huvud har varit helt fucked up, så jag har inte rört mig överhuvudtaget. Bara latat mig och funderat. Jag har åkt på 'en grej', men det behåller jag för mig själv! :)
Bloggen kommer jag nog lägga ner nu, för tiden finns inte helt enkelt, uppdateringarna kommer aldrig vara som dom borde.. och jag kan inte lova att uppdatera som jag borde. För mycket sker! Vi får i vilket fall som helst se hur det blir, kommentarerna besvaras inte.. jag orkar helt enkelt inte!
Men ska försöka kämpa mig upp igen!
Ha det bra så länge.
Bloggen har legat under is länge nu, en vecka eller vad är det? Säkerligen mer. Men har haft annat för mig, plus att det har hänt en del grejer så jag har mått piss - mitt huvud har varit helt fucked up, så jag har inte rört mig överhuvudtaget. Bara latat mig och funderat. Jag har åkt på 'en grej', men det behåller jag för mig själv! :)
Bloggen kommer jag nog lägga ner nu, för tiden finns inte helt enkelt, uppdateringarna kommer aldrig vara som dom borde.. och jag kan inte lova att uppdatera som jag borde. För mycket sker! Vi får i vilket fall som helst se hur det blir, kommentarerna besvaras inte.. jag orkar helt enkelt inte!
Men ska försöka kämpa mig upp igen!
Ha det bra så länge.
