Vägen mot acceptans!
Det svåraste man kan göra är att acceptera det svåra och jobbiga som drabbar än under livets gång. Att acceptera att läget är som det är, och det hjälper inte att deppa över det dag ut och dag in. Allting tar sin tid! Så många gånger har jag fått acceptera att saker o ting är som dom är, acceptera att jag förlorat människor som jag älskat högt, acceptera att mitt hjärta krossats, acceptera att livet inte är lätt - inte för någon!, acceptera att det enda jag kan göra är att Gå Vidare - hur svårt och hur tufft det än är! Vägen mot acceptans är den svåraste vägen att vandra, man möter mycket jobbiga hinder på vägen.. men när man väl kommit fram så tar livet än vändning, man låter sig själv bli lycklig igen. Man släpper totalt det som har varit och går vidare. Det som inte dödar, härdar som dom säger.. Jag vandrar fortfarande på vägen mot Acceptans och jag har nog inte ens kommit halvvägs. Ibland känns det som om jag helt plötsligt rusar fram längst vägen, men ibland är det som om jag trycks bakåt igen och hamnar på steg 1. Försöker intala mig själv att det finns så mycket mer i livet än att gå runt och tänka Problem problem problem. För tänkande om problem, föder ännu mer problem.. tänker man att det ordnar sig, tänker man lösningar.. ja, då finner man det också till slut! Life ain't easy, it never will be.. men man får inte ge upp hoppet om sig själv, för då förlorar man..
-
