Idolized or despised,
either way I'm recognized.

Sitter och funderar på allt mellan himmel och jord. Så mycket saker jag har gått miste om, så många jag har glömt bort.. Alla människor förändras med tiden - det är rätt sjukt att se ändå. Med vissa är det ju bara positivt, fast med andra är det bara negativt. Under dom senaste åren så har jag förändrats kraftigt mycket, vissa grejer med mig har blivit bättre, och annat med mig har blivit sämre. Ja, alla förändras som sagt. Både på utsida och insida. Jag vet ärligt talat inte vart jag skulle stå idag om jag inte träffat Patric (min kille, min sambo..), antagligen så hade jag varit i en fördjävlig sits just nu, det tror jag faktiskt. För precis innan jag träffade honom, några månader innan bara då var jag på väg ner i ett helvetes hål - jag hade helt glömt bort vem jag själv var, vad jag kunde åstakomma. Jag hade glömt bort att hela livet fanns framför mig! Jag tänkte, Eh skit samma.. jag kan lika gärna köra på, lika gärna parta 24/7 på olika sätt - för det spelar ingen roll, så mycket är förlorat! Men jag träffade Patric, och han visade en annan väg för mig att vandra - dock så står jag stil på den vägen, vid en korsning och har ett stort dilemma - vilket håll ska jag åt? Vilket är bäst för mig? Vad kommer jag må bäst utav? Sådana frågor snurrar i mitt huvud nästan hela tiden, varje sekund.. Och tro mig, det tar mycket på psyket att ha en massa tankar jämnt och ständigt - oroliga tankar, ångest tankar, depprissions tankar.. ja, u get the pic! Men jag hoppas att om jag bara försöker tänka på allt positivt, på allt det som är bra och som kan bli bra så kanske jag blir vägledd utav någon/någonting. Om jag bara tar det lugnt och slutar med dom tankarna som får mig att må dåligt.

Vintern är ju här nu när som helst, det har ju redan börjat snöa i vissa delar utav landet.. och vintern är en årstid som får mig grymt depprimerad - jag avskyr den på så många sätt. Det finns ingenting med den som är kul eller bra i mina ögon. Julafton är bara skit också!, firar inte jul längre direkt. Lite julmat, ett par glas vin och några få paket förgyller min jul. Hah, fattar ni? Jag brukade alltid fira jul tillsammans med släkten, I loved it. Men nu är saker o ting så komplicerade att jag inte gör det längre.. jag är på utkanten utav släkten. Vi träffas knappt aldrig, pratar inte osv. Jag känner mig inte en del utav dom längre, och det beror på mycket olika saker. Det är tragiskt att det ska behöva vara så, sitt eget kött och blod - men fungerar det inte, så gör det inte. Finns ingenting att göra åt saken, och jag tänker inte plåga mig själv genom att försöka komma "tillbaka". Jag vill inte ens det. Den delen utav mig som hört hemma med släkt är borta för längesen. Och den kommer inte tillbaka. Mina små kusiner - Samantha och Jennifer, betyder gudomligt mycket för mig. Det är tråkigt att inte träffa dom så ofta. Men så fungerar det .. vi har nog världens mest dysfunktionella familjesystem. Den enda gång släkten träffas och pratas vid är när någon fyller år eller det är julafton (och knappt det längre..). Så borde det ju inte vara, man ska ju hålla ihop och värdesätta ens nära - but we don't! Sjukt, right? Men så är det.

Nu har jag skrivit av mig lite - mycket i huvudet just nu som sagt. Ska ladda kaffebryggaren för andra gången nu och hälla i mig kopp efter kopp och hoppas på att jag får ork till att städa. Talk about desperate housewife ;)