Idolized or despised,
either way I'm recognized.

Fy satan va kallt det är ute - antar att vintern verkligen är på väg med stormsteg nu, så känns det iallafall. Och jag hatar det. Vintern är den absolut värsta årstiden, det enda positiva med den är att man får ha på sig en massa stora stickade tröjor, halsdukar, vantar - ja, u name it. Samt att varm choklad framför en brasa är kanon underbart. Men det där med kyla, frost, snö är inte alls min grej. Burr säger jag bara!

Har varit uppe sedan åtta imorse trots att jag inte somnade förrän tre tiden, därav är jag rätt ordentligt trött. Men det är omöjligt att sova ut här i huset, hundarna för ett jävla liv kan jag lova! Suck* Men ska inte klaga, dom är ju gudomligt söta trots allt.

Kaffet är slut och jag är på dåligt humör, jag är arg.. men på mig själv, för jag har ju så jävla svårt att inse sanningen ibland. Jag är säkerligen inte ensam om det, men vafan är det med en ibland? Ska det vara så förbannat svårt att bara öppna ögonen och fatta läget?, det är inte alltid bra att låta känslorna styra än - man måste använda hjärnan också, inte bara hjärtat. Men varför ska det vara så förbannat svårt då? Usch, blir mer o mer irreterad över saker o ting, samt mig själv när jag tänker på att ja, jag faktiskt är svag! Svag för en omgivning som inte alls är bra. Minus poäng till mig.

Nej, vet ni vad? Nu ska jag fixa i ordning mig, sen åka in mot skithålan - kommer förhoppningsvis hem lika snabbt igen. Ha det så länge!